torsdag 8 oktober 2009

Lunch med Gud


En liten pojke bestämde sig en dag för att han ville träffa Gud. Han förstod att det måste vara långt att gå för att komma till Gud, så han tänkte att det nog kunde vara bra att ta med en matsäck. I skafferiet hittade han en påse med bullar som han la ner i sin ryggsäck tillsammans med en flaska hallonsaft. Sedan var han redo att ge sig av.

Ungefär tre kvarter hemifrån fick pojken syn på en park, där han stannade till för att vila lite. Han slog sig ner på en parkbänk bredvid en gammal kvinna, som också hon såg ut att vara i behov av en stunds vila.

Pojken bestämde sig för att äta lite av matsäcken, men när han tog fram saftflaskan kom han att tänka på att den gamla damen kanske också var törstig. Hon log stort mot honom när han erbjöd henne saftflaskan, drack en klunk och lämnade tillbaka flaskan. Hon log ännu bredare när pojken tog fram bullpåsen, och så åt de varsin bulle tillsammans.

Resten av eftermiddagen satt pojken och den gamla damen och tittade på fåglarna, drack lite mer saft, pratade om lite av varje och åt bullar. När det började bli mörkt sa pojken hej då och traskade hemåt igen.

Väl hemma möttes pojken av mamman, som tittade på honom och frågade:"Vad har du gjort i dag? Du ser så ovanligt glad ut!"

"Idag har jag ätit lunch med Gud", svarade pojken glädjestrålande. "Och vet du - hon har det vackraste leendet i hela världen!"

Ungefär samtidigt kom den gamla damen hem till sig. I trapphuset möttes hon av en granne, som inte kunde låta bli att fråga: "Vad har du varit med om idag som fått dig på så glatt humör?"

"Idag har jag ätit lunch med Gud", svarade den gamla damen lyckligt, "Och vet du - han är mycket yngre än man skulle kunna tro!"


Människor ser Gud varje dag
- de känner bara
inte igen honom.

Ur boken "Alltid Älskad 2"


Goa kramar till er alla ha en bra dag.

6 kommentarer:

  1. Ja visst är det så. Tänk om människor kunde stanna upp lite mer i vardagen för att faktsikt finna det dom söker. Tack för att ni finns. Tack för era böner.

    Kramar
    Anette

    SvaraRadera
  2. åå så fint, tänk om det alltid var så där, så bra alla skulle må då
    kram på dig

    SvaraRadera
  3. Åh vilken härlig berättelse! Det är ju faktiskt sant att vi kanske inte ser det vi egentligen så gärna vill se...
    Du är en ny favorit i min blogglista!

    SvaraRadera
  4. Vilken fin berättelse! Sitter med ett leende på läpparna.

    Så snyggt med pumporna du visade längre ner! Jag tror faktiskt att jag ska ta och införskaffa några sådana.

    Ha en riktigt fin helg! Kram Maria

    SvaraRadera
  5. Underbar berättelse bara leer.
    Kram Theres

    SvaraRadera
  6. Märklig berättelse!!!!!Mysig!!!!
    Kram Agnetha

    SvaraRadera